JOSTAGARRI BAT

 

 

JOSTAGARRI  BAT

Mosaico

 

 

Urte berriko jauztea zen: lohi eta elhur baltsa, mila karrosa erditik joanki, jostagailu eta ononez phindarretan, gutizia eta etsipenak ihaurri, hiri handi batean erotasun ofiziala bakarti azkarrenaren buru-munen nahasteko egina !

Hirrun-harrun eta harramantza horren erdian, arsto bat bazoan bizi-bizia, azote bat eskuan zuen zartzail batek akhulaturik.

Arstoa oinbide baten izkinan itzultzera zoanean, jaun eder bat eskularruekin, bernizatua, lephokoaz bortizki tinkan eta jantzi berri-berri batzuetan preso, zeremoniarekin gurtu zen abere xumearen aitzinean, eta erran zaukon, burukoa ekhenduz : “ Ona eta zoriduna agiantzatzen dautzut ! “  gero itzuli zen nik dakita zein lagunen aldera bere buruaz askietsia denaren itxuran, haren loriari bere baieztamendua eman zazoten othoizteko bezala.

Arstoak etzuen jostagarri eder hori ikusi, eta lasterretan jarraiki zen arthoski bere eginbideak deitzen zuen lekura.

Ni aldiz, bapatez neurtezinezko errabia batez hartua izan nintzan zozola mirazko horren gana, Frantziako izpiritu guzia bere baitan biltzen zuela iduritu baitzizatan.

 

Poema xipiak laxoan (Parisko gogo ilundura).

Charles Baudelaie.

Atlantica, Biarritz, 2007.

 

 

 

*             *             *             *             *             *             *

 

 

baudelaire

 

 

UN  PLAISANT

 

                C’était l’explosion du nouvel an: chaos de boue et de neige, traversé de mille carrosses, étincelant de joujoux et de bonbons, grouillant de cupidités et de désespoirs, délire officiel d’une grande ville fait pour troubler le cerveau du solitaire le plus fort.

Au milieu de ce tohu-bohu et de ce vacarme, un âne trottait vivement, harcelé par un malotru armé d’un fouet.

Comme l’âne allait tourner l’angle d’un trottoir, un beau monsieur ganté, verni, cruellement cravaté et emprisonné dans des habits tout neufs, s’inclina cérémonieusement devant l’humble bête, et lui dit, en ôtant son chapeau: «Je vous la souhaite bonne et heureuse!» puis se retourna vers je ne sais quels camarades avec un air de fatuité, comme pour les prier d’ajouter leur approbation à son contentement.

L’âne ne vit pas ce beau plaisant, et continua de courir avec zèle où l’appelait son devoir.

Pour moi, je fus pris subitement d’une incommensurable rage contre ce magnifique imbécile, qui me parut concentrer en lui tout l’esprit de la France.

 

Petits poèmes en prose.

Charles Baudelaie.

 

 

*             *             *             *             *             *

 

Sancho-Panza-y-burro

 

 

 

 

UN  GRACIOSO

 

Era el estallido del año nuevo: caos de nieve y fango, atravesado por mil carrozas,   centelleante   de   juguetes   y   confites,   revolviendo   codicias   y desesperanzas: delirio oficial de gran ciudad hecho par turbar el cerebro del solitario más fuerte. En medio de la barahúnda y la batahola, fustigado por el látigo del patrón, trotaba un asno con viveza. Cuando el asno iba a doblar en una esquina, un magnífico señor enguantado, con maquillaje, cruelmente elegante y prisionero de su nueva ropa, se inclinó ceremoniosamente   ante   la   humilde   bestia,   y   quitándose   el   sombrero,   dijo: “¡Que la pase bien y contento!”; se volvió luego infatuado a quién sabe qué camaradas, como suplicándoles aprobación para satisfacerlo. El asno, sin ver al estúpido bromista, continuó con celo su paso adonde lo llamaba el deber. Por mi parte se me vino una rabia fulminante e inmensurable contra este magnífico imbécil que parecía concentrar en él todo el ingenio de Francia.

 

Pequeños poemas en prosa.

Charles Baudelaie.

 

 

353-2480-1-PB

Tags: , ,

No comments yet.

Leave a Reply